ekohumanist

För att kunna vara rasist måste man ha begreppet klart för sig. Rasism är ismen, där man nedvärderar andra folk för att man tycker sig själv vara mer utvecklad, större, framgångsrikare, smartare, ja, bättre i allmänhet.
Främlingsfientlighet är en annan sak än rasism. Praktexemplet är väl Sverige. Hit kommer hundratusentals flyktingar, och självklart får de komma. De flyr för sina liv, för sina barns och från krig. Vem skulle inte släppa in dem? Danmark, kanske, men det är en annan bok. Problemet är kvantiteten. De får inte plats, de får det knappast bättre som asylsökande och de kostar. Tyvärr och brutalt nog är det så.
Patriotism, däremot, innebär att man är stolt över sitt land, att man kämpar för sitt land och kanske rentav skulle dö för sitt land. Det får inte blandas ihop med varken rasism eller främlingsfientlighet, även om den gamla formen av patriotism var aningen främlingsfientlig.

En lösning på "problemet" med för många asylsökande, skulle ju kunna vara att USA slutade anklaga folk för kärnvapeninnehav och slutade tvinga folk att fly från sina hemländer. Det är bara ett förslag. Södertälje har tagit emot fler irakier än hela USA. Men allt är ju relativt. Jag menar - vilken irakier skulle vilja flytta till USA?
En annan är att de andra EU-länderna kanske skulle kunna ta emot sin beskärda del också. Men vad vet jag? Innebär inte EU brödraskap mellan tiotalet länder, alla med olika kulturer, språk, traditioner och värderingar? ^^

Men tillbaka till värderingsproblemet. Det är inte tron på en högre ras, som får många människor att tycka illa om invandrare. Det är snarare en djupt rotad känsla av patriotism och främlingsfientlighet, som inte alltid är bra. Vi har aldrig upplevt krig på vår mark, så vi kan inte sätta oss in i deras situation.
Vår värld är ju, åh, så utvecklad och moderniserad (på ytan, möjligtvis), och borde inte våra synsätt då också vara det? Kan vi inte ha en form av moderniserad patriotism? Stolthet utan hat?
För jag tycker fan inte att det är rasism eller främlingsfientlighet att hissa svenska flaggan eller sjunga nationalsången på skolavslutningen.

Peace out.

Mina vänner kallar mig för "Neggo", "Neggan" eller "Negativ" (vilka är allihop mycket fula ord), min mamma säger åt mig att jag inte får tänka så negativt hela tiden och till och med jag blir deprimerad av mina tankegångar ibland.
Men bara för att jag har en negativ (eller realistisk) inställning till det mesta, betyder inte det att jag hatar allt. Men när jag diskuterar världsproblem, såsom global uppvärmning, svält, epidemier m.m., med min mor, säger hon åt mig att jag måste vara lite positiv. Jag svarar henne att jag inte kan se något positivt i att vi förstör jorden, att kapitalism faktiskt inte är en sån jävla bra grej och att det är mycket möjligt att jag hinner dö av en hjärntumör innan jag är 30.
Jag, som alla andra, har egna personliga problem, men jag bryr mig alltför mycket om dessa världsproblem för att inte kunna tänka på dem och för att inte kunna påverkas av dem.
Jag menar, hur positiv kan man vara, om det enda man skådar i framtiden är ond, bråd död?