Världsproblem Número Dos!
Egentligen är inte jorden överbefolkad. Vi hade kunnat vara så här många, bara vi hade haft resurser till det. Termen överbefolkning är relativ. Det är endast överbefolkning om det inte finns tillräckligt med resurser, och uppenbarligen finns det inte det. Förr, när jorden blev urlakad eller klimatet förändrades, packade människorna ihop sina saker och drog vidare, helt enkelt. Nu är nästan alla hörn av världen exploaterade av "civilisation", så vart fan ska man ta vägen?
Det är inte rätt att 75% av jordens befolkning lever ett "undermåligt" liv. Detta har vi i västvärlden sett till. Kanske inte allt i modern tid, men det är ändå vi, som i alla tider trott att vi vet bäst, som förstört resten av världen.
Om alla skulle leva enligt vår standard (standard - tänka sig), skulle det behövas fem jordklot istället för ett. Vad gör då kineserna just nu? Jo, världens folkrikaste och folktätaste nation vill bli västerlänningar och bygga upp ett välfärdssamhälle (med en auktoritär regering - jag undrar hur det skulle se ut?) och leva enligt vår standard.
Vad är då vår standard? Utbildning, sjukvård, mat, tak över huvudet, INGEN FÖRTRYCKANDE REGIM, kläder på kroppen m.m. En bil, en teve, radio, dator bör ingå där också, även om det är diskutabelt. Skulle ytterligare 1, 6 miljarder människor leva som oss?! Vad fan händer då? Då kommer Apokalypsen, Ragnarök, jordens undergång (whatever you want to call it) och sveper bort halva jordens befolkning (förhoppningsvis västvärlden). Sedan kan vi återgå till djungelns lag, anarkism och naturahushållning. Men vänta! Vad dum jag är - det skulle ju inte heller gå. Som apatiska tevedreglare har vi ju inga instinkter kvar. Hahahhahahahaha.
Suck.
Världsproblem Número Uno!
Jag har uppskattningsvis tio par byxor, femton klänningar, tio tjockare tröjor, tio kjolar, tjugofem t-shirtar, tio linnen, trettio par skor, femtio par örhängen, tjugo halsband, tjugo armband, tio par solglasögon, tjugo nagellack, tjugofem olika krämer (som jag, thank god, inte använder samtidigt), sju mascaror, tio olika ögonskuggor, tio ögonpennor, fem väskor, fem jackor and I could go on forever.
Behöver jag dessa saker för att överleva? JA! Enligt vårt samhälle gör jag det. NEJ! Enligt the laws of human nature gör jag inte det. Så - på ena sidan moderna samhället och på andra sidan naturen. Överkonsumtion eller sparsamhet. Idioti eller förnuft. Vad ska man välja? (ironi)
Utnyttjande av billig arbetskraft, skövling av skog, miljontals ton av koldioxidutsläpp (plus andra giftiga ämnen), slöseri av resurser, tyngden av ansvaret på västerländernas arbetares axlar, pressen att ha det nyaste, vara den värsta och bästa, vara snyggast och smalast. Jag menar, det är väl jättebra? Tycker ni inte att det låter som ett underbart, välfungerande samhälle?
Är det inte då lustigt att jag sitter och pratar om dessa saker, som är något av det värst jag vet, och när jag ändå själv hjälper till att spä på det? Man får väl se det från den ljusa sidan - jag vet om det. Mitt nyårslöfte gick ut på att konsumera mindre. Jag ska ta mig i kragen och rensa! (= skänka till RK)
Stay focused, people! And remember - SKRIV IHOP!
Negativism
Mina vänner kallar mig för "Neggo", "Neggan" eller "Negativ" (vilka är allihop mycket fula ord), min mamma säger åt mig att jag inte får tänka så negativt hela tiden och till och med jag blir deprimerad av mina tankegångar ibland.
Men bara för att jag har en negativ (eller realistisk) inställning till det mesta, betyder inte det att jag hatar allt. Men när jag diskuterar världsproblem, såsom global uppvärmning, svält, epidemier m.m., med min mor, säger hon åt mig att jag måste vara lite positiv. Jag svarar henne att jag inte kan se något positivt i att vi förstör jorden, att kapitalism faktiskt inte är en sån jävla bra grej och att det är mycket möjligt att jag hinner dö av en hjärntumör innan jag är 30.
Jag, som alla andra, har egna personliga problem, men jag bryr mig alltför mycket om dessa världsproblem för att inte kunna tänka på dem och för att inte kunna påverkas av dem.
Jag menar, hur positiv kan man vara, om det enda man skådar i framtiden är ond, bråd död?
Mitt sanna kall
